Anyhow

Nu börjar man äntligen må någorlunda bättre. Helt sjukt hur hårt det blev igår, men hade iallafall roligt. Tur det, annars hade dagen varit outhärdlig. Hunnit med en god middag hos Mamma och ett efterlängtat samtal med mina kära kusin under dagen, blir alltid på bättre humör när man pratar med henne.

Nu har jag precis klivit innanför dörren, var och hälsade på Bror och Therese en sväng för att fördriva lite tid. Blev sittandes och pratade massa gamla galna minnen och skrattade i massor. Nu funderar jag på om man ska dra sig mot sängen!? Men som alltid är tröttheten som bortblåst när det kommer till den biten.



I tried so hard to be attentive
to all you wanted
always supportive, always patient

So tell me now, tell me now
why you're so far away
when I'm still so close?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0