Framåt kvällskvisten
Sådär, då befinner man sig hemma hos sin fadersgestalt. Dock lämnade han mig alldeles nyss i min ensamhet, motorcykeln hägrade tydligen mer. Just nu ligger jag med bärbara på magen och kollar lite tv, helt sjukt vad dåliga program och filmer som visas nuförtiden, skärpning där tycker jag. För övrigt fick jag tillbaka min telefon från lagningen idag, lyckades ju krascha skärmen för någon vecka sedan, jag och telefoner går verkligen inte ihop. Lyckas jag inte skicka sms till fel person så lyckas jag pajja telefonen eller dylikt, I guess that´s just my luck. Haft gott om oflyt nu på sistone, men det är ju som man så fint brukar säga "oturen vänder", i mitt fall borde det bli snart(?). Det är sjukt när man känner sig säker på något till 99% och så visar det sig att man känt helt fel, hur kan de där fjuttiga 1% allt för ofta göra sig påminda? Men optimist som jag försöker att vara, så håller jag fast vid att det som inte dödar det härdar!


Kommentarer
Trackback